Pontus har slutat dricka, det borde Simon också göra…

Det finns tre saker jag gillar med Pontus Jansson. Ingen av dem har med den stolte mittbacken i Leeds att göra. Jag gillar Jansson för att hans attityd på plan, för att han har ett stort MFF-hjärta och för att han är så ärlig och öppenhjärtlig i intervjuer.

 

Det är tre ytterst ovanliga egenskaper i dagens toppfotbollsvärld. Senaste beviset är en intervju på Fotbollskanalen för Andreas Sundberg där han berättar om de första, märkliga månaderna med ”Loco” Bielsa som tränare. Om att varje daglig träning börjar med invägning, hur han blivit fyra kilo bättre fotbollsspelare genom att inte öla efter matcherna, hur den nya träningen (spelarna är på anläggningen åtta timmar per dag) och nya taktiken har först Leeds från en plats i tabellens nedre del till ledning.

 

Mycket är nytt och annorlunda och jobbigt men Pontus väljer ändå att hylla Bielsa, trots att Pontus bara gjort en start och två inhopp. Det är stort och intressant.

 

Jag såg Leeds borta mot Swansea och då spelade den en snabb passningsorienterad fotboll med väldigt hög press. De såg ut som ett hyfsat EPL-lag och även om den individuella tekniken inte var fulländad på alla fötter så sprang de så pass mycket att de fick tillräckligt mycket tid att behandla bollen på. Med andra ord ganska likt det Potter försöker i just Swansea. Fast Leeds var fysiskt starkare.

 

Sedan detta med kost och fotbollsspelare. Precis som träning är ju allt lite halvdant med fotbollsspelare. Pontus har haft personliga kostrådgivare och fystränare sedan juniortiden i Malmö och ändå tog det tio år innan han själv förstod vikten av att äta rätt ifall man vill maximera sin kapacitet. Likadant är det med fys och teknik. Hur mycket tid ägnar en allsvensk spelare i genomsnitt åt detta? Ifall man jämför med en individuell idrottare som tar ansvar för sin kropp så tränar fotbollsspelare absolut ingenting. Det är väldigt märkligt, precis som dessa karakteristiska manliga drag förstärks när det kommer till mental träning.

 

På många sätt är fotbollen pinsamt underutvecklad men just detta är kanske också en förklaring till varför det är den överlägset största sporten. Ta till exempel Simon Lundevall som tog med 0.24 promille i blodet. Han är en spelare som befinner sig i ingenmansland, och då tänker jag inte i första hand på hans existens i årets erbarmliga Elfsborg. I fall han ansträngde sig lite till (istället för att dränka säsongens sorger i sprit) hade han kanske kunnat ta sig upp en nivå eller två och bli landslagsman, spela i en större liga, tjäna ännu mer pengar, känna sig mer tillfredsställd den dag han lägger skorna på hyllan. Men istället för att cykla kör Simon bil och istället för att dricka bra vätska dricker han alkohol. Så är fotbollsvärlden, du lever ändå så gott även om du inte maximerar dina möjligheter och kan glida fram i allsvenskan tio, tolv säsonger för att sedan bli välbeställd men småbitter och överviktig ungdomstränare. Att vara elitfotbollsspelare är vanligtvis att vara så där lagom seriös idrottare.

 

Jag tänker att kanske skulle media och klubbarna visa större intresse av att förmedla  statistik. La Lliga kör nu flera minuter med massor av individuell statistikgrafik efter matcherna – inte enbart passningsprocent och sånt utan även bland annat hur långt eller kort de fem bästa/sämsta i vart lag löpt. På sikt tror jag att en mer noggrann redovisning av spelarnas egna negativa och positiva siffror skulle kunna gynna spelarutvecklingen och den allmänna fotbollsträningen.


About this entry