KKK och Colin Kaepernick

Moderna, vita amerikaner har en förkärlek för att bränna saker de inte gillar: som bra böcker, Beatlesskivor, flaggor och människor, huvudsakligen afroamerikaner även om det säkert slunkit med någon jude, kommunist och asiat i alla brasorna. Det är en gammal tradition som av vad som verkar vara en ren tillfällighet aktualiseras genom både Nikes nya reklam och Spike Lees nya film ”The Black Klansman”, som har svensk premiär i morgon.

 

Det är mer politisk propagandafilm än en spelfilm på samma sätt som Nikes reklam för en modig men mobbad afroamerikansk fotbollsspelare är mindre av politisk markering och mer av visionärt varumärkesbyggande. Har du en image av att vara rebell så måste du för fan visa det nån gång också – även om du är en överkänslig biljonindustri!

 

Inte heller Lee håller igen. I komedin har den gamle regissörsrebellen klippt in stora svartvita bilder från en offentlig lynchning med bonusbål för mindre än 100 år sedan. Filmen handlar på ett sätt om en enkel svart nyutbildad polis vs hela det vita Amerika i slutet av 1960-talet. Lee utnyttjar också vitmakterörelsens mest kände företrädare, KKK-ledaren David Duke. Han har en ganska stor roll i komedin och är även med i den avslutande dokumentäreren från 2017 med President Trump och nynazisterna/ Vit makt rörelsen som kör in en bil bland människor som tyckte olika och dödade en motdemonstrant för ett år sedan. Filmen handlar även om dagens USA och förtrycket av svarta men håller inte riktigt som spelfilm – den är underhållande men lättviktig, kunde ha klippts ned med en tredjedel och har du sett trailern har du sett alla skämten. Men huvudpersonen har i alla fall samma afrofrisyr som Colin Kaepernick.

 

Nike har gjort något liknande. En propagandakampanj med NFL:s mest kände företrädare. Han som ”knäföll” när nationalsången spelades i protest mot sociala orättvisor och hur ickevita behandlas i dagens USA. Han som fördömts och hånats i hatiska ordalag av presidenten och nu inte har något kontrakt med en NFL-klubb trots att han är tillräckligt bra för det. Så på grund av kampanjen har vita amerikaner nu börjat bränna Nike-skor på sociala medier.

 

Varför NFL inte vågar trotsa presidenten är för att amerikansk fotboll har en väldigt konservativ och högerreaktionär publik. En stor del av publik – och TV-tittarna är Trumpsupportrar så skulle ägarna till NFL gå emot presidenten skulle de förlora stora publik- och reklamintäkter.

 

Varför Nike trotsar presidenten är för att det tror det kan sälja fler skor nu, inte bara till de som nyss bränt upp sina och ångrat sig. Nike är medelklassens och demokraternas sportföretag. Genom att utmana gränser och ”stå upp” för jämlikhet och rättvisa förstärker de sitt brand som modigt och annorlunda. Vi liberala ”träningstroende” kan fortsätta förknippa det med vissa värden vi värnar om – de må var lite varma och svettiga men de brinner inte..

 

Varför Nike även den här gången har så rätt är för att det inte enbart handlar om att förstärka sin roll bland vita demokrater och minoriteter i USA utan även bland människor runt hela världen. Speciellt som konkurrenten ”Under Armour” stöttade Trump med väldigt kampanjbidrag under presidenvalet och även gratulerade honom även offentligt – som företaget ”Under Armour”. Medan Trump är allt mer nationell och kringskuren är Nike alltmer global. Det är samma sak, fast tvärtom om, som gisslar motorcykeltillverkaren Harley Davidson som råkat i onåd för att de tillverkar det allra mest amerikanska utomlands. Och alla HD-älskare, nästan, gillar Trump…

 

Hur sedan anarkistiska, socialistiska och de ständiga rebellerna i St Paulis fotbollslag i Hamburg kan ha Under Armour som tröjsponsor är väl bara en del av denna nya absurt sköna värld av sport, politik och märkligt varumärkesbyggande.  I den världen finns inga tillfälligheter.

Ps Bra krönika i The Guardian om Nikes reklam!

Annonser

About this entry