Krisen är inte över

Det är få som hade vågat skriva att ett lag som förlorar 1-2 på bortaplan efter tio raka matcher utan förlust är ett lag i kris men jag skrev ju så – om Östersund.

 

Nu har de tre raka förluster så nåt av det jag såg och upplevde måste ju ha varit sant.

 

Som den totala impotens och desorganisation man visade i motståndarnas box. ÖFK har aldrig varit bra i boxen men nu kom man i princip inte ens dit och gjorde man det fanns inga spelare där.  Men också hur fel de nya spelarna löpte och att flera spelare faktiskt inte var så bra i sina delvis nya roller.

 

En annan sak var lagmoralen – ÖFK:s kanske starkaste kort under Potter. Spelarna gick var för sig, de hade ofta ett kroppsspråk som uttryckte ifrågasättande och uppgivenhet.

 

Helt uppenbart var ÖFK ett annorlunda lag med Potter, Sotte, Saman och Ken Sema. Ett annat i dag där Tom Pettersson fått en ny roll och Edwards ska vara både kreatör och tvåvägsspelare, eller tvingas till det i brist på andra.

 

Nu har man säkert löst några av de värsta problemen under landslagsuppehållet men de grundläggande felen och bristerna är säkert kvar : att man inte har boxforwards  och inte längre förmår ha så stort bollinnehav som tidigare. Att man har sämre fotbollsspelare på många positioner och att tränaren inte förmådde förändra eller anpassa den gamla taktiken. Just det tyder på att han inte är en tillräckligt bra tränare men man kan å andra sidan inte döma en tränare efter något enstaka misstag. Däremot kvar står känslan av att ÖFK är betydligt sämre i dag, att kriskänslan bara kommer förstärkas och att vi inför 2019 både får se en ny tränare och många nya spelare i ÖFK.

 

Därför tror jag MFF vinner ganska enkelt i dag, med 2-0!

Annonser

About this entry