Offside-effekten

Man måste inte vara Offsideläsare för att tycka att IFK Göteborg äntligen gör ett klokt val. Det andra på sex, sju säsonger. Att sparka en sportchef och samtidigt låta tränaren vara kvar efter ett år som kallas fiasko (med en sjättedels serie kvar) är en unik handling i fotbollsvärlden. Som om kungen hade klivit upp i Riksdagens talarstol och sagt att nu ska Miljöpartiet bilda regering för de är faktiskt bäst, för Sverige. Tycker jag.

 

Efter att ha anställd en rad,  rent fotbollsintellektuellt sett, gamla, dåliga huvudtränare som totalt sabbat en bra ekonomi anställde plötsligt IFK Göteborg en ung, oerfaren men klok och spännande tränare. Han fick taskiga resurser, kunde inte spela så som han ville laget skulle spela och tvingades förändra spelsystemet helt efter AIK borta i våras.

 

Därefter har Mats Gren (vars enda egentliga, och mycket tveksamma, meriter för jobbet var att han en gång för länge sedan var en framgångsrik fotbollsspelare i en liten europeisk liga) sålt de minst dåliga spelarna och ersatt dem med lirare av den klass som motsvarar nuvarande tabellposition, eller lägre. Det är med andra ord fullt logiskt att det är sportchefen som får gå och inte tränaren men det är ändå ett fullkomligt unikt beslut i svensk fotboll – troligtvis också internationellt. Fotbollsvärldens gubbar brukar alltid leta efter en enkel, kortsiktig lösning, ”a quick fix”, istället för kloka långsiktiga. Att Blåvitt ändrar strategi, om än under galgen, är mycket hoppingivande för svensk fotbolls framtid.

 

Annonser

About this entry