Fyra plastiga poäng

De relativa giganterna Genk får först stryk med 1-3 och slår sedan i sin andra bortamatch Besiktas med 4-2. Den surrealistiska vändningen beror inte på naturgräset i Istanbul utan enbart på norska fotbollsklubben Sarpsborgs uppenbara fusk. De fyra målens differens stavas på alla andra språk än norska ”dubbelmoral”. Den här formen av utstuderat fusk kommer framstå än tydligare när MFF krossar Sarpsborg i returen på Stadion.

 

”Sarpsborgseffekten” är ännu ett av otaliga uttryck för den icke existerande norska dopningen. I ett land med djupt kristen färgad moral existerar självfallet inte dopning – och ändå är det helt accepterat i idrottssammanhang bara medborgarna i världens sista ”öststat” blundar och håller för näsan. Det Norge som alltid anklagar svenskar och finnar för att dopa sig på snö (med all rätt) har själv en gammal och helt otvättad dopingbyk som stinker betänkligt.

 

Jag tänker inte enbart på de norska skidlöperskorna som alla av misstag fått i sig dopinglassade preparat. Inte heller på 90-talets alla norska outredda framgångar i friidrott där kritvita, muskellösa norrmän med långsamma gener plötsligt och under två, tre korta säsonger var snabbast i världen för att sedan återvända till traditionella nordiska tider och medelmåttighet. För visst är det doping att medvetet spela på en gammal icke uppdaterad plastgräsplan som ger omoraliskt stora fördelar? Speciellt som Norges kanske rikaste jordbruksbygd, skapat tack vare Golfströmmen, har ett gott odlingsklimat och gräsbetingelser som kan garantera hyfsade naturgräsplaner. Det är inte som den kalfjällens och skogsbygdens Jämtland där inget utom lingon och fjällbjörkar växer trefjärdedelar av året. Sarpsborgs ligger söder om Stockholm och befinner sig dessutom i en betydligt gynnsammare klimatzon där naturgräs frodas. Borde alltså inte frågan om valet av plastgräs och kvalitén på detsamma i officiella Europamatcher åter upp i strålkastarljuset?

 

Fler och fler mellaneuropeiska förbund förbjuder platsgräs i elitsammanhang – kanske borde UEFA göra samma sak? Under alla omständigheter borde UEFA kräva så bra villkor som möjligt. Får vi efter säsongen 2018-19 en Lex Sarpsborg?

 

Helt klart är att det mycket medelmåttliga norska fotbollslaget Sarpsborg (som surrealistiskt nog är vänort med Jesus ”moderklubb” Betlehem) nu tagit fyra värdefulla Europa Leugepoäng tack vare fusk. Sarpsborg har naturligtvis råd att även lägga senaste generationens hybridgräs men gör det inte för deras ”sportsliga” framgångar ”vilar” på en gammal usel grund av konstgräs.

 

Samtidigt är det en generell rättvisefråga – klubbar på höga latituder måste ha alternativ till naturgräs för en lång meningsfull säsong. Hade en uselt naturgräsåker varit en mer rättvis plats för Sarpsborg-MFF, hade en sådan gropig, ojämn plan gett ett annat resultat än 1-1? Som gårdagens TV-kommentatorer konstaterade mellan reklaminslagen: Sarpsborg dominerade i luften men när bollen var på marken var MFF bättre. Och bollen var mest i luften – trots att MFF totalt dominerade sitt eget straffområde medan Rasmus Bengtsson spelade. Så problematiken, eller dess konsekvenser på planen, är inte otvetydiga.

 

Ska inte förlusten av två poäng ses som ett resultat av att mittbackar inte får försöka blockera samtidigt som de är så fega att de vänder bort huvud och rygg av rädsla för att bollen ska träffa dem?  Eller särar på benen? Det är två pinsamma fel som inte borde förekomma i det här laget. Som målvakt registrerar jag försvarsspelares misstag och jag lider med Johan Dahlin säsongen 2018 när hans vänsterförsvar består av Brorsson och Safari. Beror Dahlins oförmåga att den här säsongen göra de där extra, fantastiska räddningarna på den osäkerhet han måste uppleva bakom de här två otillräckliga MFF-försvararna?

 

Samtidigt kan hela matchen reduceras till två tursamma händelser: en alltför lång boll som Vindheim ur ingen vinkel bredsidar i huvudet på en tekniskt undermålig målvakt. En boll som studsar märkligt på en undermålig mittback och friställer en forward av tafflig Superettanklass som plötsligt blir europeisk matchhjälte.

 

Fotbollen studsar både turligt och oturligt, oavsett underlag. Det enda som är säkert är att till slut studsar bollen så att rättvisa uppstår, rättvisa återerövras. Det kommer också bli resultatet i returen, oavsett målfördelning mellan Malmö FF och ”Dubbelmoral från Østfolds fylke”.

 

 

 

 

 

 

 


About this entry