En sport som börjat barra

Det är 60 år sedan en svenska var i en VM-grenfinal i gymnastik: Berit Jönsson blev femma i hopp i Moskva 1958.

 

Det är typ 15 år sedan jag senast tittade på gymnastik och det var i OS –  jag har aldrig sett gymnastik som inte varit del av ett OS. Skälen är många:

 

Gymnastik har varit en slags barntortyr i länder där barn inte har något värde i sig. Och stjärnorna har varit barn – jag kan inte sitta och njuta av sportsliga prestationer genomförda av 15 åringar som är ca 150 cm och väger 40 kilo. Jag klarar inte ens av Juniorhockey, trots att de nästan ser riktiga med alla skydden. för om vi ska vara ärliga – hur gammal är man när man kan fatta självständiga beslut om vad man egentligen vill och inte vill?

 

Det har inte varit mycket bättre med svenska barn. De har tränats alltför hårt i alltför ung ålder, sedan de var fyra eller fem år. DN gjorde ett bra grävarjobb på det för några år sedan. Gymnastik har varit som en julgran som slängts ut på juldagen, trots att den inte börjar barra förrän efter nyår.

 

Jag vet inte hur Jonna Adlerteg ser ut men hon är i alla fall 23 år och alltså inte grön, och bra i barr. Och barr är en kul gymnastikgren. Inte lika kul som romerska ringar men ändå inte bara en massa artisteri och spektakulära hopp och dessutom tävlar inte tjejer i ringar – klart jag ska titta och gilla Jonna idag.  Ifall jag inte sitter på tåget till CPH- där det för övrigt finns en bra restaurang som heter barr.


About this entry