Messis magi

Fotbollens kanske finaste ögonblick!

Det är ytterst få gånger det inträffar men när det väl händer upplever jag fotbollsleken som vilken annan stor konstupplevelse som helst. Och det som gjorde upplevelsen fullkomlig var publiken – världens bäste fotbollsspelare genom tiderna fick i går en besviken bortaplanspublik att bearbeta sin akuta sorg genom att ställa sig upp och applådera honom.

Jag tänker på de allra största operahusen där någon av de ikoniska, äldre operadivorna just har avslutat en klassisk aria. De buttra, men även motvilligt begeistrade Betis-supportrarna ställde sig tysta upp och applåderande artisteriet. Även de var förlorare men samtidigt kände de sig tvingade att erkänna mästarens magi och hyllade samtidigt fotbollspelaren fötter som ett konstnärligt uttryck. De bröt sportpubliken oskrivna regel om att inte hylla motståndare på samma sätt som en hänförd operapublik bryter föreställningens förtrollning genom att ställa sig upp, stoppa själva skådespelet och hylla stjärnan. Stora konstnärer kräver detta så länge vi erkänner deras kroppsliga, fysiska förehavanden som konst. Det är få i historien som kan betraktas som genier, som hyllats på detta sätt. Det är kanske fotbollens allra finaste ögonblick.

Första skruvade Messi in en frispark i bortre krysset från 25 meter. Stenhårt. De skotska experterna på spansk fotboll tyckte muren stod fel. I själva verkat stod muren helt rätt medan målvakten i Betis stod en meter fel och reagerade dessutom alltför sent. Jo det var en skön, hård och skruvad fantastisk frispark men definitivt inte otagbar för en målvakt på den här nivån.

Sedan spelade han fram till Luis Suarez som istället för att göra mål bredsidade en bakåtpassning. Men Messi väggade lite senare med Suarez till tvåan som Luis helt perfekt klackade fram på läppen. En touch och mål.

Messis andra var nästan lika vackert det. En touch och mål. Varefter han i början av andra halvlek spelade fram Suarez till trean. Messis egen ”trea”, precis efter att Betis reducerat till 1-3, var det som fick publiken att erkänna mästarens genialitet: på första touchen chippade han hårt från 20 meter och bågen var absolut perfekt, studsade i ribbans underkant och över linjen. En touch och mål.

Som dessert fick vi nästan ett fjärde mål men skottet, på första touchen, tog i stolpens insida.

Det var en lite magisk kväll för oss som inte kan låta bli att älska fotboll. Eftersom det också innebar att Barça ryckte i toppen var det liten men symbolisk matchboll. Men den troliga titeln kommer i våra minnen ändå alltid förbli mindre än upplevelsen av gårdagens Messi-framträdande, en föreställning som först blev fullkomlig tack vare Betispublikens applåder.


About this entry