Kollaps kontra fotparad/ De Gea kontra Linnér

Detta är ett kärt ämne. Borde skriva långt om det men låt mig blott ge tre exempel. Förra helgen, och i CL, såg jag duktiga målvakter släppa in hårda närskott under dem. Med lite fantasi ser det ut som om de likt en rädd katt hoppar upp och undan bollen men de försöker bara ”kollapsa”. I 15-20 år har målvaktstränare krävt att spelare alltid ska slänga sig efter bollen, att de ska ha kroppen bakom de händer som ska stoppa bollen. Det finns flera poänger med det men även ett stort misstag – det utesluter benparader. Det är dumt.

Alla som följer David De Gea i Man United vet att han för tre, fyra säsonger sedan började arbeta med benparader. Jag ska inte spekulera i orsaken, han hade vid den tidpunkten en holländsk målvaktstränare som rankades topp tre i världen. Han hade också någon svacka som gjorde att petades, vilket var rent horribelt. Likväl, De Gea räddade Man United från 0-2 mot Barça med en märklig fotparad eftersom avslutet var från 12-14 meter: hårt, pressat och lågt men likväl – ett extremt långt avstånd.

De Gea valde att stå kvar och styra bollen snett ut – kanske för att bollen var alltför nära fötterna för att han skulle kunna kollapsa men alltför hård och snabb för att han skulle kunna möta och ”skoopa” den. Kanske var det en nödlösning men den fungerade utmärkt. Framförallt kändes han trygg i agerandet.

Nu är ”experterna” inte vana vid målvakter som använder fotparader. Det skapar historier utifrån vad de tror sig ha sett, inte vad som hänt. Avslutet kommer faktiskt rakt emot De Geas vänsterfot men Glenn Strömberg beskriver det som om ”De Gea verkligen får sträcka ut”. I själva verket sträcker De Gea ut vänsterbenet efter paraden på samma sätt som en hockeymålvakt fullföljer en rörelse med benskydd som blockat eller en golfspelare måste fortsätta svingen, hela vägen ”igenom”.

Nu jämför vi De Geas räddning med det som (var det Jon Persson eller Olof Lundh på CMore?) kallade en räddning i ”världsklass” av Oscar Linnér i AIK. Det var en på en nick av Simon Thern, som inte kan nicka och själv var Thern inte så imponerad av räddningen. Det var Oscar, han var mycket nöjd med den och det ska han delvis vara. Men var detta det ultimata ingripandet, den bästa lösningen?

Oscar kollapsar. Han gör det bra, reaktionssnabbt och det ser verkligen fantastiskt ut. Är det så svårt? Nja…
Oscar lämnar en retur rakt ut som hade blivit mål ifall inte Per Karlsson hade vräkt sig emellan två tvehågsna IFK-are och stött bollen ut till hörna. Returen var alltså inte så bra. Alternativet hade varit en fotparad men jag kan inte påminna mig att jag sett Oscar använda sina långa ben och fötter till något sådant. I det här fallet hade han kunnat göra det och kanske styrt returen mer snett utåt. Dessutom hade han haft lättare att blockera ett nytt avslut ifall men gjort en fotparad och kroppen inte befunnit sig raklång på plastmattan. Jag säger inte vad som är rätt och fel, jag vill bara peka på att det finns alternativ till räddningar i ”världsklass”.

I mitt tycke fanns endast en räddning i världsklass på Nya Parken men den stod Isak Pettersson för. ”Experterna” var inte lyriska utan menade nog mellan raderna att det var tursamt, att han fick bollen på sig men den räddning Isak gör är närmast fullkomlig.

Han har sex medspelare omkring sig så han måste i första hand lita på dem men när alla misslyckas och Seb Larsson stöter bollen hårt och relativt högt från tre, fyra meter så läser Isak situationen perfekt. Fullkomligt jävla perfekt. I exakt rätt hundradel går han ut mot skytten, beräknar avslutets troliga bollbana och placerar just där bollen kommer sitt enda och bästa vapen mot den här sortens avslut – bröstet!

En målvakt hade kunnat lägga sig längs marken, en annan stått kvar, lätt böjd, i en mix av rädsla och tränarens ord om att alltid stå upp men Isak läser allt perfekt och som konsekvens av det förvandlas det uppenbart självklara AIK- målet till en perfekt blockering med bröstet.

Så sammanfattningsvis. Det finns olika sätt att göra bra räddningar på, i olika situationer, med olika förutsättningar och med olika målvaktstränares filosofi bakom. Inte enbart bröstet, bakom sig alltså…


About this entry