Den kvinnofientliga sportkrönikören och kristen fotbollsmoral

Jag tror inte att Johan Esk är så pass naiv som han ofta framstår. Det går ju bara inte. Som hans beundran för Erik Hamrén, in i det sista. Johan Esk lanserade Pia Sundhage som manlig förbundskapten och innan dess tror jag Ralf Edström var hans huvudkandidat istället för Lagerbäck. Hans skriver rappt och bra men analyserna, av till exempel fotbollsmatcher, är ofta unika på ett mindre smickrande sätt.

Jag misstänker det har något med genusklimatet på Dagens Nyheter att göra. En rädsla att misshaga som tvingar honom att resonera i riktningar som ofta känns både absurda och fatalt felaktiga. I dagens krönika tar Johan rygg på Hedvig Lindahls angrepp på ”fuskande” kollegor där hon själv ville framstå som en fyrbråk mot fusk i totalt korrumperad målvaktsvärld (fyrbåk är en sjöfarts-fyrs superstabila fundament vars ”fötter” aldrig någonsin lämnar mållinjen).

Esk konstaterar idag med bestörtning att det fuskas även bland damfotbollsspelare och det vill han inte veta av. Alla ska vara ”ärliga” eller, för att nu låna ett begrepp som TV4 ofta använder om Dam-VM:s samtliga deltagare, ”fina”. Som typ Hedvig Lindahl. Som att det inte räckte utgjuter han också sitt förakt för herrfotbollen så som en sportkrönikör på DN 2019 förmodligen måste göra:

”Här slipper tv-tittare se att var och varannan avblåsning följs av att gestikulerande jättebebisar med mångmiljonlöner bildar klunga nära domaren.
Här slipper åskådare se spelare som får en tackling och rullar sju, åtta varv i gräset, verkar behöva livsuppehållande vård för att någon minut senare spela vidare som om inget har hänt.”

Vi kan snabbt konstatera att Esk inte såg de farsartade mötena (”match” är att ge landskamperna en överdriven tävlingskaraktär) mot Thailand och Chile vars fotbollsspelare just rullade runt i gräset vid all beröring. Han upptäckte aldrig att Thailands målvakt på första insparken efter en ynka minut behövde 28 sekunder för att sätta bollen i spel igen. Fullt så cyniskt hade inte ens en herrmålvakt uppträtt. Han verkar inte alls bry sig om att USA:s tjejer gjorde något som hade varit helt otänkbart i den fuskande, förråande mansfotbollen: de jublade över varje mål i 13-0-krossen mot Thailand.

Vill Johan Esk diskutera etik och elitfotboll får han leta förebilder någon annanstans – typ i den kristna Köpenhamnsklubben FC Udfordringen som har ett kors i klubbmärket och ”nästaskärlek” som utgångspunkt på planen. De hjälper alltid motståndarna upp på benen igen, säger aldrig något nedlåtande om någon och har aldrig, aldrig benskydd på träningen. Klubben skapades i en frikyrklig miljö i Valby för 15 år sedan och herrlaget (där finns även två damlag) är nu på väg upp i Köpenhamnsserien, motsvarande svenska div 3.10 procent av budgeten går varje säsong till ett projekt för välgörande ändamål, i år till uppsökande verksamhet i missbrukarvården. De har en årlig auktion till förmån för ett fotbollsprojekt för gatubarn i Brasilien.

FC Udfodringen (FC Utmaningen) är ett fint försök på låg nivå men att låtsas som om damfotboll inte ska involvera vinnarskallar och bristande kristen moral är att förnedra fotbollstjejer. Den damfotboll Johan Esk vill se hade varit en totalt död idrott.  Jag förstår att Esk och många andra vill se den här typen av kvinnoidrott men jag förstår faktiskt inte vilka tjejer som skulle lockas att uppträda under sådana villkor. Jag kan faktiskt inte uppfatta Johan Esks attityd som annat än oerhört kvinnofientlig. Och det var nog inte riktigt meningen…


About this entry