Överlever MFF ett straffdrama?

Med sex raka missade straffar i det mentala handbagaget. Med detta ångestfyllda ok i bakhuvudet, uppförstorat till väldeliga proportionerna av supporterjournalisterna – överlever MFF ett eventuellt straffsparksavgörande i kväll? Kommer spelarna göra ”en kollektiv Torbjörn Nilsson” och vägra slå straffar?

Om man får tolka malmöitiska fotbollsjournalister behöver hemmalaget i princip bara lyckas lägga upp bollen på punkten så är de vidare. Jag tror tvärtom. Som vanligt.

Knappast något lag i Europa har tränat så mycket straffar som MFF den senaste tiden. Förmodar jag. Utgår jag ifrån eftersom straffmissarna varit kostbara. Sedan kan det förstås vara tvärtom, att MFF mitt i elvametersångesten inte tränat på straffar men då får de skylla sig själva – då är det tränarens fel. I fall man är seriösa och professionella bör rimligtvis alla i MFF:s A-trupp slagit straffar på och efter träningarna den senaste tiden. Dessutom mot målvakter som fått utmärkt straffsparksträning. För målvaktens närläsning av straffskytten utmärks av den erfarenhet som endast ges av att blixtsnabb kunna analysera psyke, balans, isättningsfot och generellt kroppsspråk. Plus den statistik som de ansvariga för analyserna av motståndarna presenterat. Sammantaget tar man straffar!

Jag hoppas innerligt det är så här – att MFF inte i det här fallet drabbats av sin gamla, kroniska form av ”malmeitisk” hybris.

Jag hoppas också att MFF insett att kvällens motståndare kommer vara ett helt annat lag än det på Stadion i förra veckan. Att de säkert kommer attackera vilt första kvarten för att få ett mål och därigenom skapa osäkerhet bland MFF-arna.

Gör MFF ett mål blir det inget straffsparksavgörande. MFF borde göra det och de borde, om vädret tillåter, starta med en hög och intensiv press. Bara ett par minuter som dels stör israelerna, dels kan ge det där vinnande målet eftersom jag inte kan se det här MFF-laget släppa in fem. Inte ens på straffsparksavgörande….

Ps Torbjörn Nilsson var en av landets absolut bästa och mest tekniska fotbollsspelare på 1980-talet. Han fick dock aldrig något stort internationellt genombrott eftersom han inte kunde hantera sina nerver. Något som bland annat kom till uttryck då han vägrade slå straffar i den avgörande semifinalen borta mot FC Barcelona i Europacupen 1986. Nilsson blev sedan i göteborgspressen haussad tränare för damallsvenskan och herrlag i näst högsta divisionen men han vågade aldrig utsätta sig för utmaningen att träna herrlag i högsta serien. Ett par göteborgska supporterjournalister lanserade i början av 2000-talet honom som förbundskapten för herrlandslaget…


About this entry