Djurgården särbehandlas

Att slänga upp en armbåge i ansiktet på en motståndare (speciellt när bollen inte är i närheten) är automatiskt rött kort. Buya-Turay gjorde det i sin allsvenska debut för Eskilstuna mot Kalmar men nästan ingen såg något då. Nu gjorde han det mot Fredrik Liverstam i HIF, domare Stefan Johannesson såg det men ville inte på något sätt beröva Djurgården deras guldchanser – det går faktiskt inte att tolka domarens beslut på annat sätt. Hasse Backe var obegripligt nog inne på samma sak i CMore-studion – varför denna flathet och feghet Hasse Backe? Varför ta parti för något som du vet är felaktigt?

Säg så här – med VAR hade Djurgården nu troligtvis legat trea i allsvenskan.

Tycker även att Stefan Johannesson ger Fredrik Ulvestad en rad, ständigt upprepade favörer. Ulvestad är den spelare som får i särklass flest frisparkar i allsvenskan. Det får han inte genom att utmana utan för att han kastar sig varje gång han känner lite kontakt i ryggen. Det är i det närmaste exakt likadana varje gång.  Jag räknade till sju frisparkar mot HIF, eventuellt kan det ha varit någon ytterligare. En av dem var korrekt, resten var mer eller mindre filmningar. Varför domarna som säkert känner till det här ändå alltid blåser när Ulvestad skriker och kastar sig är obegripligt. Kanske spelar det in att Ulvestad ofta ger ett sympatiskt intryck, ler, småsnackar med domare och motståndare och hjälpte Lindegaard upp efter att denne räddat Ulvestads målsökande raket till avslut på halvvolley.

Samtidigt låter Johannesson alla Djurgårdare, speciellt Curtis Edwards,  springa och dra i Armin Gigovics armar och axlar. Utan att Johannesson bryr sig. Det var speciellt en situation i andra vid långlinjen där Gigovic handgripligen blev nedbrottad och bollbestulen men Johannesson vinkade vidare spelet.

Matchen?

HIF var värda en poäng. Djurgården var det klart bättre laget men HIF:s tre frilägen borde resulterat i något mer än hårda bakåtpassningar rakt på Tommi Vaiho, eller långt utanför. Dessvärre är Moro ingen avslutare – har skrivit om det förr. Anders Lindegaard gjorde i 75 minuter sin bästa match i HIF-tröjan. En räddning var av hög internationell klass men även den nere i hans högra hörn var mycket. mycket bra. Sedan återföll han i sina gamla, passiva synder: vid 2-0 målet ger han upp och står kvar vid stolpen och tittar. För att sedan slå ut med händerna. Ändå gjorde HIF en av årets allra bästa matcher och Armin Gigovíc är seriens kanske mest lovande spelare, nyss fyllda 17 år…

Jag ser fram emot mötet med Eskilstuna med stor optimism. Borta i våras gjorde HIF där en av säsongens absolut sämsta matcher, i klass med Giffarna hemma. Gårdagens HIF såg ut som en klubb på övre halvan av allsvenskan, fullt i klass med IFK Göteborg och blott två, tre spelare bakom Hammarby och Norrköping.

 

Annonser

About this entry