Mysteriet Blair Turgott

Efter debuten mot Giffarna skrev jag att 25-årige Blair Turgott inte såg ut som en elitspelare. Han sprang fel, hade svårt med tempot, kunde inte markera, filmade så dåligt att det var pinsamt och ständigt passade fel, ifall han överhuvudtaget släppte bollen.

Det intrycket har bara förstärkts för varje match, mystiken har tätnat. Varför tränare Ian Burchnall låtit starta honom varje gång är helt oförklarligt. Och nu var det han, som tillbringat hela karriären i engelska division 4, 5 och 6, som kostade Östersund segern i sexpoängsmatchen borta mot Falkenberg.

I 12:e minuten kommer en hörna rakt emot honom. En motståndare löper mot bollen och då börjar Turgott springa åt andra hållet, bort från bollen. Det blev matchens enda mål. ÖFK kunde dock ha kvitterat eller vunnit om Turgott istället för att avsluta rakt i bröstet på Hampus Nilsson förvaltat friläget som en elitspelare. Eller då ÖFK har en fyra mot tre-omställning. Jamie Hopcutt passade snett ut till Turgott som bara skulle rulla in bollen framför mål där två lagkamrater kom löpande. Men Turgott valde att skjuta från dålig vinkel och bollen gick långt över.

När han skulle bytas ut i samband med en hörna förstod han inte att man kan gå rakt över närmaste linje utan började springa rakt över plan. Jag hoppas någon fotbollshistoriker i framtiden får fram sanningen om varför Blair Turgott fick spela Östersund ur allsvenskan. Om nu inte klubben gör det på egen hand när bankerna öppnar på måndag.

Annars gjorde ÖFK en bättre match än på länge, undantaget första kvarten då många spelare var nervösa och gjorde enkla misstag. Till och med min favorit Nebiyou Perry fick göra ett kortare inhopp och visade då att han är lagets mest talangfulle spelare. Inlägget på Tom Petterssons panna var klass, nicken var bra, Hampus Nilsson räddning lika suveränt som inlägget.

Kanske var det ÖFK:s sista match i allsvenskan. Den kommer i så fall att bli ihågkommen för tränare Ian Burchnalls surrealistiska laguttagning.


About this entry