Vad säger ÖFK:s katastrofala spelarköp och EL-kostnader om framtiden?

I går gick Östersunds FK ut och berättade om hur de bränt EL-pengarna: 70 miljoner från UEFA och 67 miljoner i spelarförsäljningar som synergieffekt av att de fick ett skyltfönster i Europa.

Hälften av spelarförsäljningarna försvann till agenter och moderklubbar. Hälften av UEFA-pengarna försvann i omkostnader och bonusar. Man betalde faktiskt ut nära 20 miljoner i bonus till spelare och ledare…

Vad som var rätt och fel är svårt att avgöra. Resultaten levererades, då säsongen 2017 och början av 2018. Det är lättare att kritisera årets ansvariga för budgeten. De gick in med 24 miljoner i kassan och låg för en vecka sedan 11 miljoner back. De betalde tillbaka en lån på 18 miljoner till ordförande Daniel Kindberg (eller liknande person) men tvingades sedan åter låna två av dem när pengarna var helt borta i september.

Förklaringen är att man köpte eller lånade spelare för 16 miljoner och räknade med att sälja för 20. Man skyller också på minskade sponsor- och publikintäkter men det måste man väl ha räknat med, tycker en utomstående skåning. Självbilden, och kunskaperna om så relativt simpla ting som transfermarkanden och spelarvärdering, verkar ha saknats eller grundats på drömmar. Det tyder på sällsynt dålig förmåga att anpassa spelarköp och ersättning till truppens kapacitet och realistiska förutsättningar.

Vilka spelare skulle ge 20 miljoner? Aiesh gav cirka fem miljoner från Göteborg vilket jag tycker är ganska bra betalt för en bollkär yttermittfältare med alltför stort ego. Vilka är de andra som skulle ge 15 miljoner? Trodde de att de tekniska men långsamma engelsmännen plötsligt skulle få nytt liv i benen tack vare den norrländska kylan? Eller myggen?

Den ende spelaren med så hög kvalité att han skulle kunna säljas utomlands är Tom Pettersson – och han är 30 år och ganska fast i Östersund. Istället har man kontrakterat en rad spelare som inte håller allsvensk nivå – det verkar nästan oförklarligt men jag misstänker att det först och främst beroende på att den nye tränaren Ian Burchnall inte har haft förmåga att bedöma kvalitén på spelarna. Och styrelsen har inte haft förmåga att bedöma tränarens kvalité och medlemmarna har inte haft förmåga eller vilja att ifrågasätta styrelsens kvalité och kunskaper.

När Graham och Daniel tvingades lämna klubben borde man ersatt dem med liknande kompetens – det gjorde man inte och därför sitter idag Östersunds FK i en rutchkana som vilket ögonblick som helst kan bära utför i hög fart.

Det som hänt i ÖFK är djupt tragiskt. Jag har starka känslor för klubben och beundrar många av de människor som genomförde resan från division 2-träsket till 2-1-segern på Emirates. Jag har vidare en stark känsla av att det var Daniel och speciellt Graham Potter som skötte allt – som förstod transfermarknaden och kunde värdera spelare – förutom att upptäcka talanger, träna, leda och vara matchcoach. När han och hans kunskaper försvann började mörkret sänka sig över Jämtkraft Arena.

Jag hoppas de ekonomiska problemen reder ut sig, att rättvisa skipas och att ÖFK börjar om. Troligtvis i Superettan för de har knappast varken tränare eller spelare för en högre nivå nästa säsong. Jo, de är bättre än Falkenberg och AFC men troligtvis blir de tvungna att avyttra alltför många spelare till nästa säsong. Och vem vill träna ett lag som kommer med en sådan katastrofalt tom ryggsäck?


About this entry