Managers i huvudrollerna

Det som inte händer på planen i England sker på bänken. Jag trodde Ole Gunnar skulle få sparken efter Spursmatchen men eftersom Tottenham var SÅ dåliga sitter Solkjear kvar. Men hur länge? Jag har en stark känsla av att det blir storstryk mot Man City i helgen. Räcker den torsken för att kasta Ole Gunnar åt sillarna i Nordsjön?

Känslan av att Mourinho tagit tursamma segrar och poäng sedan upphöjelsen består. Mot Man United var problemen i försvaret uppenbara. Delvis tror jag det beror på att Lloris är skadad – en darrig målvakt skapar osäkerhet och tvingar spelarna att göra sånt de egentligen inte vill göra, fråga Sissoko. Men det finns även något annat problem i Spurs, något som är svårare att definiera. Det märks i varje utebliven löpning, i varje feg passning i sidled att den omedelbara obalansen mellan kunnande och utfall är uppenbar. De har viljan men inte rätta känslan…

Ifall man för ett år sedan påstått att det skulle finns två ”svenska” managers i EPL i december 2019 hade man ansetts tokig. Graham Potter fick jobbet trots att Swansea bara blev ett mittlag. Ingen trodde att Arsenal skulle byta manager igen men ”Lex Alex” lever. Har man haft en och samma manager i decennier är det väldigt svårt att efterträda legender. Speciellt ifall du kommer utifrån. Som även Moyes gjorde. Van Gaal var däremot bara usel rekrytering, liksom tyvärr Ole Gunnar.

Här är en superintressant essäliknande text om managers och det engelska språket från måndagens The Guardian.

Även Potter efterträder en legend men kraven i Brighton är inte lika brutala som i en storklubb. Jag tror till och med att Potter är näste manager i Arsenal, eller Spurs. Men först till hösten. Jag är nämligen övertygad om att Fredrik Ljungberg i kväll tar Arsenal första seger på nio matcher, och att Potters förlustsvit ökar till fyra.

Brighton har sett ovanligt tama ut mot både Liverpool och Chelsea. De är helt klart i en formsvacka. Arsenal har allt att vinna i Fredriks hemmadebut. Men han måste fixa en del grejor först.

Mot Norwich skapade Arsenal flera bra chanser första 20. De hade en lurig hög press som innebar att till de usprungliga fyra anslöt en femte eller sjätte när Norwich trodde de spelat sig ur på felvänd spelare. Nästan lite taskigt. Men den imponerade. Brighton är betydligt mer passningsskickliga i backlinjen – kommer Arsenal få lika mycket betalt eller straffas de för den hybrisliknande höga pressen?

Det stora problemet är mittförsvaret: Luiz är långsam och en ojämna passningsspelare. Mustafi sprang varje gång alltför lågt kom sedan alltför sent upp för att blockera – som vid andra målet. Där är Leno inte felplacerad men väl lite skymd. Han reagerar dock ändå alltför sent och borde kunnat blockera det ganska lösa avslutet med en fotparad. Men han försökte kollapsa och då hann han inte. Dålig teknik. Lär av DeGea!

Mustafi är helt enkelt inte tillräckligt spelintelligent för den positionen i det laget. Med Luiz bredvid sig. Men Fredrik kan ju inte ändra på det i dag.

Sedan tyckte jag att Özil var en lyxfälla. Bra med boll, inte speciellt engagerad i matchen utan boll. Och löjligt långsam.

Min slutsats är att Norwich var riktigt dåliga och att Fredrik Ljungberg med några justeringar kommer ha ett lag som kan ta fjärdeplatsen. Men jag tror ändå inte det räcker för att han ska vara Arsenalmanager i augusti 2020.


About this entry