Sportliberalism när den är som vackrast

Jag älskar idrottare som försöker bli bra i något de inte är världsmästare i. Att våga vara medioker eller nästan värdelös bara av kärlek till den nya idrotten är stort, och modigt. Sportliberalism när den är som bäst.

Carolina Klüft blev längdhopperska i VM-final och trestagshopparen Christian Olsson började hoppa höjd och omgående tillhörde han topp 5 i landet. Eller när Davis Cuplaget besegrade svenska innebandylandslaget, i innebandy. Efter det har jag tyvärr aldrig kunnat ta svensk innebandy på allvar.

För i tiden hade många en lagidrott på sommaren och en på vintern. Idag är det omöjligt. Michael Jordan lade av med basket för att bli proffs i baseball – lyckades tyvärr inte. Norske stormästaren i schack, Simon Agdestein spelade i Rosenborgs A-lag som 18-åring och hade proffsanbud på en storklubb i Istanbul.

Överlägsne världsmästaren i schack Magnus Carlsen, leder för närvarande EPL- fantasy med 7 miljoner motståndare. Det är oerhört befriande, när toppidrottare är otrogna sin profession och vågar visa sin kärlek till andra idrotter öppet.


About this entry