En landslagssamling full av förlorarskallar

De borde inte varit här. Sveriges herrlandslag (mot elva motsträviga statister som kallade sig Moldavien) bestod av fotbollsspelare borde ha befunnit var som helst i sin karriär men inte just här. För de allra flesta, med ett par hoppfulla, humanitära undantag, är januaritruppen en fotbollslandslagets motsvarighet till Samhall, rent arbetsmarknadsmässigt. Här ges förklaringar till varför vissa inte kommit längre och varför vissa överraskande är här över huvudtaget.

Själva ”matchen” utmärktes av värdelöst motstånd, uselt tempo sista 80 minuterna, massor av felpass och stillastående bollmottagare plus en sedvanligt entusiastisk Hasse Backe. Framförallt i halvtid. Där lovande han en ännu bättre andra ”för så brukar det bli” och så blev det självklart inte.

Lika grundmurat som Backes haussande är spelarnas överdrivna självbild. Med några undantag, som Anel Ahmedhodzics. Utmärkande för de svenska januarilandslagen är att det finns en massa talang som inte fått den utveckling de hade kunnat få. De kom fram tidigt och har sedan stått stilla. Och för var säsongen blir det värre. Ofta handlar det om kombination fel klubbval och begränsad intelligens. Alla spelarna kan snacka med bollen men det där andra som krävs av dem och deras kroppar på planen verkar de ganska oförstående till. Troligtvis för att de tycker att de är så jävla bra. Och lyssnar mer på agenten och ja-sägarna än kritikerna.

Fler svenska talanger borde ta chansen att lånas ut men de söker istället trygghet, en relativt fet lön och agentens gillande – inte utmaningar, inte ansvar. Skräckexemplet är väl allsvenskan bäste målvakt 2018. Pontus Dahlberg har inte spelet en riktig tävlingsmatch sedan dess. Det är en helt OK situation ifall du är en bit över 30 men att inte få spela när man är 20 är fullkomligt förödande. De svenska fotbollsspelare som är beredda att offra och försaka kommer långt i karriären. Sverige – Moldavien 9 januari 2020 mönstrade ett svenskt landslag fullt av spelare som gått vilse och nu befinner sig i det uppsamlingsläger för ”nära-genombrott” som kallas januariturné.

Varje spelare nedan får tre siffror på en tiogradig skala: insats i matchen, talang (Zlatan är 10) och hittillsvarande utfall.

Pontus Dahlberg 5/7/2 – Inget att göra!

Joel Andersson 6/6/5 – Inga utmaningar defensivt. Bra med boll, svårt att spela bredvid den irrationelle bollälskaren Irandust.

Anel Ahmedhodzic 5/?/5 – Har sett Anel två gånger. En tragisk insats mot Öster i cupen och den här matchen där det inte var något motstånd. Ganska feg i passningsspelet och vågade aldrig ta med bollen uppåt i plan.

Marcus Danielson 6/6/3 – Gillar Marcus. Synd att han fattade fel karriärsbeslut i tio år.

Adam Andersson 5/6/5 – Tycker brorsan är bättre. Ett par felpass men samtidigt frustrerande att spela bredvid en i så stor avsaknad spelintelligens och en som ofta återfaller till att maska och göra jobbet så enkelt som möjligt.

Daleho Irandust 3/8/3 – Nej han har inte utvecklats i Häcken och förklaringen gavs här. Daleho spelar bara fotboll så länge han själv har bollen. Långsamheten gör att han ständigt söker frisparkar. Just det är han riktigt, riktigt bra på men på en annan nivå hade han förmodligen inte fått de där eftersom han söker dem – h e l a tiden. Fick mycket beröm men förutom den där magin han besitter i situationer långt från målet så är Irandust precis som vanligt: en spelare där bollen ofta blåses av, stannar, och dör.

Gustav Berggren 5/7/6 – En ung bollvinnare med bra steg. Kan han utveckla passningsspelet blir han landslagsman på riktigt, fast inte till EM.

Darijan Bojanic´ 5/8/3 – Några fina passningar på ett tillslag som en åldrande Steven Gerrard men resten, bristen på rörelse utan boll, långsamheten och de extremt misslyckade frisparkarna sänker betyget. Plus självbilden att han ska snacka och korrigera domarens beslut i efterhand. Det är roligt att Darijans krokiga karriär av ständiga felval nu har tagit honom hit. Jag är övertygad om att den dessvärre aldrig kommer längre så här. Om fyra, fem år kommer han kanske inse vad som hade behövts för att nå till nästa nivå men jag tror tyvärr att det kommer ta alltför så lång tid.
Ps Han såg lite svullen ut, mer svullen än biffig, vilket tyder på att han har besökt ett gym och nu stoppar i sig kosttillskott i stället för pizza och hamburgare. Men han har ännu inte förstått vilken kropp han behöver för att utvecklas som fotbollsspelare.

Jesper Karlsson 3/7/3 – Hur ung är han egentligen? Spelar som en junior, har en kropp som en junior men talang för mycket mer. Fin framspelning till målet men det mest utmärkande för hans match är desorienteringen. Han verkar ständigt finna sig på absolut fel position. Extremt outvecklat spelsinne eller så lider han kanske, liksom jag, av proprioceptions-störningar.

Jordan Larsson 6/8/6 – Det tog lång tid innan Jordan hittade rätt i utvecklingen. Borde varit med i VM, kan vara ganska säker på en EM-plats. Skadesituationen i EM-truppens tänkta backlinje kan innebära fribiljett för någon ytterligare.

Dino Islamovic 2/9/3 – Några ögonblick av briljans, i övrigt bekräftar prestationen det intryck som han gett hela karriären. En monumental brist på förståelse av vad som krävs av en fotbollsspelare. Dino ser sig som gudabenånad målskytt och teknikprofet. Det enda som växt det senaste året är dock överarmarna. Kan verkligen Rosenborg rädda hans karriär? Å andra sidan, Trondheim är under alla omständigheter mycket bättre för Dinos karriär än Turkiet, eller Thailand.

Ps Ett exempel på ”förlorarskallar”, är en situation i början andra där Anel felaktigt fick en frispark mot sig vid mittlinjen. ”No big deal” för varken människosläktet eller matchen men Darijan och Dino sögs dit och försökte få domaren att ändra sitt domslut med stora gester och upprörda ansiktsuttryck. Anel själv brydde sig inte och lommade hem medan Jordan fick försöka dra bort Darijin när denne inte gav upp. Till slut tog domaren ett extra snack med ”Hammarbystjärnan”. Borde varit varning där och Dino skulle haft en för efterslängen, höfttacklingen på den förlorade närkampen, vid mittlinjen. Ifall man lägger fokus på sånt här under de här omständigheterna är man en fantastisk förlorarskalle.

PSS Lena Sundkvist var utmärkt! Speciellt bra kändes det efter decennier med CMore och gubbarna.

PSSS Det är lite lustigt att Fotbollskanalaen haussar alla de här spelarna som gjorde några snygga dribblingar eller slog en läcker passning men i övrigt var värdelösa. Det är just den sortens parodi på fotbollsjournalistik som förstör bedrar spelarnas och deras karriärer.


About this entry