Det gröna fältets schack och Barças nye tränare

Hans defensiva spelstil, hans buttra personlighet och bristen på europeiska framgångar gjorde att avskedet aldrig var längre bort än två, tre matcher. Ernesto Valverde levde på lånad tid, som Barças tränare. Enligt rykten i spanska tidningar i dag var det förlusten borta mot Levante i november som gjorde att ”sportcheferna” (gamle franske ytterbacken Eric Abidal och Ramon Planes) började leta temporära ersättare. Valverde skulle bort, även ifall de vunnit Supercupen i förra veckan.

Det finns två avgörande faktorer bakom den intelligente Valverdes lite vemodiga farväl.

Bortaplan i Europa: Från Roma, över Liverpool till att bli utspelade av både Dortmund och ett ”nära-amatörlag” i Prag.

Laget har spelat utan dynamik och glädje den här säsongen. Man har slagit tusen kortpassningar i väntan på att Messis magi skulle avgöra matchen. Tills dess hade Ter Stegen fått göra ett par galet bra räddningar – oavsett motstånd. De två var omgivna av nio olyckliga statister i världsklass, åtminstone lönemässigt.

Quique Setién är en gammal man, äldre än jag själv. Jag har sett honom spela i Logrones för ”ett par år sedan”. Han var en sådan offensiv balansspelare som sprang och sprang och älskade fotboll så mycket att han insisterade på att lira på högsta nivå tills han var 38 år. Inte konstigt att tränarkarriären peakar i en ålder då de flesta varvat ned som förbundskaptener och Samhallsliknande lyxjobb på UEFA. Men det måste också finnas något annat som gjort att hans tränarkarriär inte tog fart förrän för tre år sedan och att den bromsade betänkligt förra våren. Setién har alla pusselbitarna på pappret: han är klok, intelligent, socialt begåvad och älskar offensiv fotboll. Kanske är ha lite väl klok och intelligent för att offra allt som krävs för att bli en riktigt stor tränare?

Setién fick övergångsjobbet säsongen ut för att han 1. en sann ”Cruyffista” och 2. För att Betis är det lag som senast vunnit en La Ligamatch på Camp Nou (4-3 med Betis förra våren). Han kommer säkert spela 2-1-4-3 och jag hoppas att han får fart på passsningsspelet och låter frysbox-Arthur få chansen på nytt. Nycklen är nog Griezmann – ge honom ytor att glänsa samtidigt som inte mittbackarna får fortsätta att förlora alla löpdueller.

Ungefär så. Den 61-årige säsongsarbetaren får en lätt debut på söndagskvällen mot Granada hemma. Vad som gör Enrique Setién Solar extra intressant i mina ögon är dels för att han för egen hand skrivit schackkrönikör i veckotidningen El Mundo och dels är en hängiven ”pjäsbärare” som spelat mot bland annat Kárpov och Kasparov. Det tycker jag är extremt häftigt! Osökt kommer jag att tänka på en annan överårig mittfältare vars tränarkarriär inte riktigt blev som han tänkt: Gunnar Grens första spökskrivna biografi ”Det gröna fältets schack”.


About this entry