Andra löpningen enda ljusglimten

Ett halvfiasko mot Falkenberg blev ett helfiasko – då mer frustrerande än den impotenta 1-0-segern – var att bli utslagna ur cupen och därmed gå miste om värdefulla tävlingsmatcher inför allsvenskan. För IFK Norrköping hade verkligen behövt det. Jens Gustafsson har experimenterat med både anfall och försvar och fått väldigt få svar. Det enda klart uttryckta är att Totte Nyman måste starta – annars blir det inga mål.

Carl Björk intervjuades före matchen och framställdes som en glödhet skyttekung för att han bredsidade in en boll i tomt mål från tre meter mot ett Division 1-lag. Det är inte mycket som krävs för att kallas skyttekung i Norrköping säsongen 2020.

Jonathan Levi hade ett bra pressat skott i ribban och ett mindre bra rakt på målvakten. Hans bästa insats var halvtidsintervjun på CMore: ärlig och välartikulerad. Jens verkar ständigt på jakt efter korta explosiva, vänsterfotade offensiva spelare som inte har ett utvecklat målsinne. Håller det inte för uteslutet att Levi kan bli en habil allsvensk spelare om ett år eller så men han är varken boxspelare eller äger målsinne.

I princip hände inte ett skit förrän Totte kom in, löpte i luckorna, spelade på ett tillslag och fick ett friläge vid första bollberöringen. Vem ska spela bredvid, vem är en riktig målskytt efter som Nyman i huvudsak är en framspelare? Inte Levi, inte Björk och knappast Marc Sema.

Falkenberg ”gick” vidare för det var inte direkt någon fartfylld, imponerande match. Nästan alla deras omställningar var långsamma, krångliga och den enda anledningen till att några målchanser skapades var den misslyckade backlinjen hos IFK. Det är en sak att man inte är synkad i mars. Jag tror samtidigt inte att en fyrbackslinje är det ultimata för IFK, speciellt inte om man använder Castegren som balansspelare framför en fyrbackslinje – hemma mot Falkenberg. Det är som att både ha livrem, hängsle och samtidigt hålla uppe de alltför stora byxorna med en hand i fickan.

Att spela med två offensiva ytterbackar verkar bra, på pappret. Då kan man både vara offensiva och försvara lågt, och tätt. I teorin. Smith är enbart möjlig på plan ifall man har en mer defensiv ytterback på andra sidan eftersom Smiths defensiva kvalitéer är på juniornivå. Då är det bättre att Smith spelar wingback men han är nog inte tillräckligt bra för det. Nu verkar Gerson få Smiths gamla roll som offensiv vänsterback men annars hade jag nog helst sätt honom som en av tre mittbackar.

Backlinjen var ett problem redan förra året och nu har Larsen försvunnit. Den spelare med överlägset bäst mittbackspotential är Alexander Fransson men jag tror inte han vill spela där. Vill han spela på hög internationell nivå är det dock hans enda riktiga plats eftersom han har både snabbheten, spelförståelsen, och hårdheten. Men en sådan stor förändring borde ha gjort för fyra månader sedan. Och att förlora en bollvinnare på mitten kostar också, i allsvenskan där tränaren ser laget resultat framför individens enskilda utveckling.

Gillade frisparksvarianterna. Speciellt den som även användes vid spelvändning och då med Gersons enda, och geniala, tillslag. Den då förste spelare hoppar över bollen och så kommer där en närmast identisk, andra löpning där den markerande försvaren inte är lika fokuserad som den förste, bortgjorde försvararen. Det var vackert och lite romantiskt på ett förmodernt sätt. Att låtsas söka bollen och sedan inte ta emot den är gammaldags ”lurigt”, och lättsamt. Vill gärna skriva mer om den men det får bli i en separat text.


About this entry