HIF har grava problem

Det är bättre att vinna 3-0 än att förlora 3-0 men det ingen skam att förlora borta mot Örebro. På det sättet serieledande HIF gjorde det var det dock är lite skämmigt. Man var nämligen aldrig inne i matchen. Först slängde Pär Hansson in bollen i eget mål. Sedan fick Örebro ett fullt regelrätt mål underkänt och slutligen  lyckades inte sju försvarare stoppa fyra örebroare inne i boxen.

Det var första halvlek. I andra spelade hemmalaget av matchen och gjord ett tredje när Erik Edman löste offsiden och målvakt Nilsson inte läste spelet och kom försent ut, täckte inte första stolpen och grundlurades.

HIF gjorde sin sämsta match för året, det borde blivit ungefär 5-0  till ÖSK. Några HIF-are borde blivit utbytta i paus men den ende som gick ut var Christoffer Andersson med en axelskada. Kvar, hel matchen, var särklassige plansämsten Marcus Lantz och den för dagen bedrövligt dålige högerbacken Markus Holgersson. Ungefär på samma nivå var Mattias Lindström så kan ni förstå varför ÖSK alltid anföll på sin vänterkant.

Det allvarliga för HIF var Lantz s k närvaro. Han vann inga närkamper, var sen in i nästan alla situationer och joggade omkring i ingenmansland, förmodligen lycklig över den minimala bollkontakten. Han täckte inte sina ytor och såg allmänt seg ut. Pontus Kåmark efterlyste en stark ledare på plan, typ Marcus Lantz men Lantz var inte där idag.  Borde bänkas mot Åtvidaberg så att han är pigg i nästa bortamatch.